Exploring Vanuatu

Vi anlände till Port Vila som är huvudstaden i Vanuatu. Britterna och fransoserna hade Vanuatu som en gemensam koloni fram till och med 1980 då de blev själständiga, vilket märks då många gator och byggnader har ett franskt och/eller ett brittiskt namn. De första 4 nätterna bodde vi i Port Vila och försökte leva så billigt som möjligt då allt tvärtemot vad vår lonely planet hade sagt var dyrare jämfört med Fiji. Därför började vi nu med att för första gången på vår resa att laga mat själva, vilket var en rätt skön omväxling särskilt som den inslagen av den franska matkulturen gjorde det lätt att hitta god mat i affären (läs baguetter).

Här firade vi min första födelsedag i exil med pasta, vin och utomhusbio på storduk nere vid kajen. Annars gjorde vi några utflykter runt om staden, men den mesta tiden gick åt till att styra upp vår resa till de mindre öarna Pele och Nguna som ligger norr om Efate där Port Vila ligger samt att boka flyg och boende till Tanna dit vi ville åka för att bestiga Mt Yasur som är den aktiva vulkan i världen som är lättast att få komma riktigt nära.

Efter en hel del fixande fick vi till slut tag på flyg till Tanna 23-26 december, vilket inte var det lättaste då de flesta flygen var utsålda runt julen. Vi lyckades också ordna så att vi kunde ta oss till Nguna, vilket inte är det enklaste då det inte finns någon vanlig lokaltrafik på ön och några mils taxiresa kostar skjortan. Om man vill ta sig kortare sträckor på lokalbefolkningens vis vinkar man när bilar med B på nummerplåten åker förbi (B som i bus) och ska man försöka ta sig längre sträckor får man försöka hitta bilar med PT på nummerskylten (PT som i Public Transport).

Den femte dagen hoppade vi upp på flaket på en lastbil med PT på nummerplåten i riktning mot Emu där vi skulle bli hämtade med en båt för vidare färd mot Nguna. På Nguna skulle vi bo i en bungalow vid stranden i utkanten av en by. Här var tempot rätt lugnt under de tre dagrarna som vi stannade, det blev lite läsning, snorkling, trekking upp för en utsläckt vulkan och en hel del kortspelande. Den andra dagen fick vi också sällskap av ett par från Melbourne som bodde i en av de tre bungalows som var utspridda över byn, så vi lyckades välbehövligt utöka vår repertoar med några nya kortspel. Det var mango säsong och jag har nog aldrig varken sett eller ätit så många mangos i hela mitt liv.

Efter Nguna åkte vi tillbaka mot Port Vila men nu bodde vi på den lilla ön Erakor som är en resort och som ligger i utkanten av staden. Det kändes som natt och dag när vi bytte stormkök och ficklampor mot kök och el på en lyxig resort. Det bästa med Erakor är att man fick låna kayaker, segelbåtar samt snorkelutrustning gratis och just snorklingen var extra roligt nu när vi skaffat oss en undervattenskamera.