First Car!

Det har varit många som har frågat efter bilder på bilen som vi köpte i Brisbane i måndags och som faktiskt klarade de 175 milen upp till Cairns på ett galant sätt, så här kommer dem. Vi köpte en Hyundai Excel Sprint 1997 som faktiskt bara gått 14 000 mil.

Happi Nu 2010!

Tiden har verkligen gått fort! Jag kan knappt fatta att det redan är nyår, kanske är det för att det inte känns som om det har varit jul ännu. Det är dags att lägga 00-talet (säger man så?) till handlingarna och välkomna 10-talet, snart kommer man väl att anses vara en gamling bara för att man kan säga att man minns det gamla goda 1900-talet. Hur som helst vill jag önska er alla ett gott nytt år!

Vi firade nyår på stranden i Gold Coast hos några vänner till dem som vi bor hos här i Brisbane. Det blev mitt första nyårsfirande utan kyla, vilket känndes bra som omväxling. Skriv gärna i kommentarsfältet nedan vad ni gjorde på nyår!

Gott nytt år!

Christmas on the Vulcano

Efter några dagars slappande på Erakor var det äntligen dags för det som vi egentligen gått och väntat på andaktigt sedan vi landade i Vanuatu, nämligen resan till Tanna och vulkanen Mt Yasur. Vi tog ett ännu mindre plan än inrikesplanet på Fiji över till Tanna. Där vi möttes upp av Carl som sa att vi hade en två timmars skumpig bilfärd tvärsöver ön med hans jeep framför oss innan vi skulle komma fram till vårt boende på Rocky Island. Bilfärden var helt otrolig, där vi passerade små kustom byar där folk lever som de alltid har gjort (läs hedniska människor som ännu inte kristnats =), den gröna djungeln och fantastiska vyer över landskapet när vi åkte över bergen, men inte minst en första glimt av Mt Yasur som vi fick se från nära håll då vägen gick över vulkanen.

Vi hade bestämt oss för att leva budget på Rocky Island så vi hade frågat om det gick att laga egen mat och tog med 16 paket nudlar, chili, jordnötssmör, kex och kakor så det var väl inte direkt julmat som vi hade bunkrat upp med. Frukost ingick i alla fall vilket erbjöd lite variation i kosten, vi fick bland annat prova på det berömda Tanna kaffet som odlas här. Vi bodde bara några minuters promenad från Resolution Bay, dit James Cook anlänt då han först upptäckte Tanna och Vanuatu i slutet av 1700-talet.

På julafton var det så äntligen för att göra turen upp till vulkanen, vi hoppade in i bilen vid femtiden på eftermiddagen så att vi skulle komma dit precis lagom till solnedgången. När vi kom fram kunde man redan från foten av Mt Yasurs krater höra det dova dånet från den kokande magman som med jämna mellanrum utlöstes i större explosioner då trycket blivit för högt. Det tog bara några minuters klättring bland aska och stenar som slungas ut från vulkanen på vildare dagar än denna innan vi kom upp till krater kanten och kunde ur röken se den kokande magman när vi tittad kraterns mitt. Det var helt fantastiskt, man kunde röra sig helt fritt runt kratern och se det hela från alla möjliga vinklar. Det kom ganska kraftiga utbrott med några minuters mellanrum då man verkligen inser kraften i magman som sprutas upp i luften och bildar någon som närmast kan liknas med ett glödande fyrverkeri. Det går inte riktigt att fånga det på film, men jag har i alla fall försökt att klippa ihop en liten snutt från vår tripp upp på vulkanen.

På juldagen hade vi bokat ridning tillsammans med vår franska vän Nancy som också tillbringade julen på Tanna, då hon jobbar för Röda Korset i Vanuatu med naturkatastrof planering och just med vulkaner som specialitet. Det blev en ganska kort två timmars ritt längs med en stig uppför och nedför ett berg. Trots den korta ritten kände vi oss alla ganska stela följande morgon då vi gick upp redan klockan 04.30 för att ta morgonflyget tillbaks till Port Vila för att kunna ta eftermiddags flyget till Brisbane.

Exploring Vanuatu

Vi anlände till Port Vila som är huvudstaden i Vanuatu. Britterna och fransoserna hade Vanuatu som en gemensam koloni fram till och med 1980 då de blev själständiga, vilket märks då många gator och byggnader har ett franskt och/eller ett brittiskt namn. De första 4 nätterna bodde vi i Port Vila och försökte leva så billigt som möjligt då allt tvärtemot vad vår lonely planet hade sagt var dyrare jämfört med Fiji. Därför började vi nu med att för första gången på vår resa att laga mat själva, vilket var en rätt skön omväxling särskilt som den inslagen av den franska matkulturen gjorde det lätt att hitta god mat i affären (läs baguetter).

Här firade vi min första födelsedag i exil med pasta, vin och utomhusbio på storduk nere vid kajen. Annars gjorde vi några utflykter runt om staden, men den mesta tiden gick åt till att styra upp vår resa till de mindre öarna Pele och Nguna som ligger norr om Efate där Port Vila ligger samt att boka flyg och boende till Tanna dit vi ville åka för att bestiga Mt Yasur som är den aktiva vulkan i världen som är lättast att få komma riktigt nära.

Efter en hel del fixande fick vi till slut tag på flyg till Tanna 23-26 december, vilket inte var det lättaste då de flesta flygen var utsålda runt julen. Vi lyckades också ordna så att vi kunde ta oss till Nguna, vilket inte är det enklaste då det inte finns någon vanlig lokaltrafik på ön och några mils taxiresa kostar skjortan. Om man vill ta sig kortare sträckor på lokalbefolkningens vis vinkar man när bilar med B på nummerplåten åker förbi (B som i bus) och ska man försöka ta sig längre sträckor får man försöka hitta bilar med PT på nummerskylten (PT som i Public Transport).

Den femte dagen hoppade vi upp på flaket på en lastbil med PT på nummerplåten i riktning mot Emu där vi skulle bli hämtade med en båt för vidare färd mot Nguna. På Nguna skulle vi bo i en bungalow vid stranden i utkanten av en by. Här var tempot rätt lugnt under de tre dagrarna som vi stannade, det blev lite läsning, snorkling, trekking upp för en utsläckt vulkan och en hel del kortspelande. Den andra dagen fick vi också sällskap av ett par från Melbourne som bodde i en av de tre bungalows som var utspridda över byn, så vi lyckades välbehövligt utöka vår repertoar med några nya kortspel. Det var mango säsong och jag har nog aldrig varken sett eller ätit så många mangos i hela mitt liv.

Efter Nguna åkte vi tillbaka mot Port Vila men nu bodde vi på den lilla ön Erakor som är en resort och som ligger i utkanten av staden. Det kändes som natt och dag när vi bytte stormkök och ficklampor mot kök och el på en lyxig resort. Det bästa med Erakor är att man fick låna kayaker, segelbåtar samt snorkelutrustning gratis och just snorklingen var extra roligt nu när vi skaffat oss en undervattenskamera.

Crossing the Meridian

Vi lämnade Malou och Jamie i Savusavu och tog en tidig buss till Buca Bay där folk hade sagt att det fanns en färja over till Taveuni som gick dagligen. Folk på Fiji är otroligt vänliga och gästfri, exempelvis blev vi inbjudna till ett Hindubröllop av Meresh som hade en indisk restaurang intill vårt boende i Savusavu. Hur som helst satt en familj bredvid oss på bussen som var på väg hem till Taveuni efter att ha varit på begravning i Savusavu. De bjöd in oss till att bo hos dem och vi sa ja. När vi väl kom fram till Buca Bay efter några timmars skumpig bussresa visade det sig att det inte var en stor färja utan flera små båtar som skulle ta oss over till Taveuni. Vi hoppade på båten och till en början gick färden över till Taveuni ganska smärtfritt men när vi kommit ut från viken så var sjön hög och folk började må illa och det dröjde inte länge innan några började kräkas. Stämningen var inte direkt på topp, men så plötsligt såg vi ett gäng med Spinner Dolphins som kom hoppandes över vågorna på väg mot båten. En av de sakerna som jag och Tessie hade hoppats på att göra men som inte gick att ordna på Vanua Levu var just att åka till den här viken och se och bada med delfiner, så vi blev riktigt exalterade och glömde allt om sjögång när vi kollade på delfinerna när dom följde båten mot Taveuni.

När vi väl kom till Taveuni följde vi med Carolina, Cecilia, Flavia, Sarah och Peter till deras hus i Somosomo där vi kunde installera oss innan vi följde med dem till deras bondgård en bit upp för bergsluttningen ovanför deras hus i staden. Taveuni har nog det grönaste landskapet jag någonsin sett och föga förvånande avlöser skurarna varandra med jämna mellanrum, vi kunde säkert se en regnbåge i timmen där vi satt och tittade ut från deras stuga. Det blev många fika pauser under eftermiddagen där vi fick smaka på det mesta som de odlade i trädgården. Middagen blev vår första riktiga Fiji-måltid (vi hade ätit Fijiansk mat på Yasawas tidigare men det här var något annat), så vi fick prova bland annat smaka på Taro och Kassava som man äter mycket på Fiji. Betyget blir helt ok, men jag kan förstå varför det inte har blivit någon export succé där hemma.=)

När vi kom till Taveuni så krossade vi meridianen som också markerar datumgränsen, det fanns en röd markering en bit söderut om Somosomo där vi bodde och som vi tänkte kolla på eller som lonely planet uttryckte det ”if you are easily amused, you can jump between dates for a while” och det lät ju kul tänkte vi. Men på vägen finns också naturliga water slides i bergen som vi gick till tillsammans med Peter, Flavia, Sarah och Cecila som vi bodde hos. Eftersom det hade regnat mycket på Taveuni så var det bra dag i vattenrutschbanan och efter några åk så drog vi dyblöta hemåt igen och skippade meridianen eftersom vi ändå hade passerat den.

På eftermiddagen tackade vi för oss och drog vidare till Qamea som är en ö utanför Taveuni där en Nya Zeeländare hade byggt upp en liten surf resort på en ganska avlägsen ö. Det var ett grymt härligt ställe som kan rekommenderas varmt och där provade vi också cava för första och andra gången! Efter två nätter på Qamea åkte vi tillbaka till Taveuni och åkte till ändstationen med den lokala bussen till en by som hette Lavena. Där trekkade vi till några vattenfall och dagen efter fyllde vi kvoten med vattenfall då vi åkte till Buma där vi trekkade till ytterligare två vattenfall. För att spara tid och slippa en 24 timmars båtfärd tillbaks till Suva på den gamla skorven Sofie lyxade vi lite och tog ett flyg från Matei till Suva i ett litet propellerplan, vilket var riktigt häftigt när man flög över reven och det klarblåa vattnet.

Tillbaka i Suva njöt vi av storstads faciliteter som internet och bio, vi gick på två en ganska kass Hollywood film ”Armoured” och en rätt underhållande och crayzy Bollywood film ”De Dana Dan”. När vi kom in på Bollywood filmen undrade vi först vad vi hade löst biljetter till för de talade bara Hindu de första 5 minuterna utan subtitles, men resten av filmen talade de för det mesta engelska vilket gjorde att man hängde med rätt bra. Vi passade också på att fördjupa våra kunskaper om kannibalism, kanotbyggen och missionärer när vi besökte Fiji Museet i Suva. Efter två nätter i Suva var det dags att återvända till Nadi och lämna Fiji efter 3 underbara veckor för att ta flyget vidare till Port Vila i Vanuatu.