I Love Melbourne!

Haha, kunde inte börja min bloggpost mer opartiskt än så. När man pratar med folk här nere och kommer in på Sydney eller Melbourne kommer man alltid in på vilken folk föredrar. Det är rätt roligt för folk verkar alltid ha starka känslor i frågan och en klar uppfattning om att den ena är toppen medan den andra suger. Min uppfattning efter att ha spenderat en dryg vecka i vardera stad att Melbourne vinner överlägset, även om det är svårt att motivera varför. Sydney har fler stränder runt om staden, ligger vackert runt hamnen osv. Melbourne däremot känns rätt mycket mer som en industristad, även i turiststråken inne i Melbourne fanns det knappt några vykort med sevärdheter att få tag på. Om man vill ha fina bilder på sevärdheter eller stränder bör man alltså med fördel ta sig till Sydney, vill man däremot njuta av allt som har med kultur och känsla så är Melbourne himlen!

Jag tror att jag gillade de europeiska inslagen som att man kan gå runt i staden eller enkelt och smidigt ta sig runt med spårvagnen (alla andra städer är helt anpassade för bilism). Matkulturen är helt otrolig och man önskade att man kunde äta 7-8 mål om dagen bara för att hinna smaka på allt gott. Kaffe är en religion. På kvällarna hände det saker precis överallt från små svartklubbar med garageband i källaren till stora koncerter och festivaler.

De första dagarna fördrev vi mest på caféer och med att shoppa. Jag har nästan inte köpt några kläder sen jag kom till Australien och de senaste 3 månadernas resande har slitit hårt på garderoben så Melbourne var helt rätt ställe att åka till för att shoppa upp sig lite för i Brisbane får jag ingen inspiration till att köpa annat än flipp-flopps och shorts för det är konstant 35 grader och sol. Efter några dagars shoppande i city var plånboken tom och så det kändes som ett bra läge spendera vår sista natt i St Kilda som ligger lite söder om city. St Kilda har en fin sandstrand och som om vi inte fått nog av pingviner i NZ så kollade vi även in pingvinerna ute på St Kilda Pier på vår sista kväll.

Dropping by the Capital!

På väg ner från Sydney till Melbourne tog vi en liten omväg till huvudstaden Canberra. Australien är ett utav de länder vars huvudstad är rätt så liten och obetydlig förutom när det kommer till administrativa saker som myndigheter etc. Tydligen grundades Canberra för att Sydney och Melbourne inte kunde enas om vilken stad som skulle bli huvudstad så kompromissen blev Canberra som ligger någonstans i mitten mellan de bägge 4 miljonersstäderna. Det bästa vi hört om Canberra innan var något i stil med ”Canberra är inte lika tråkig och dålig stad som alla säger”. Hur som helst var vi nyfikna och bestämde oss för att ta en titt.

Det första intrycket var att Canberra måste vara en dröm för stadsplanerare, långa spikraka esplanader utan någon liten oplanerad byggnad mitt i allt och som ställde till symmetrin samt massvis med parkeringsplatser och parker. Vårt första stopp blev det gamla parlamentet, mest för att vi hamnade där. Där såg vi också aboriginernas ambassad som bestod av några tält och en brasa som tydligen hållits vid liv sedan 1970-talet. 

Nästa stopp blev dagens parlament som vi fick strosa runt i ganska obehindrat och till och med ta hissen upp till taket och posa framför flaggan! När det var över var Tessie rätt trött på tavlor och annat krafs så vi hoppade över National Museet och drog och picnicade och badade i sjön. Sedan blev det National Biblioteket där vi njöt av att ha bredband med samma hastighet som vi är vana med i Sverige, en sann lyx! Så betyget för Canberra blir nog att dagen inte var lika tråkig som den låter…=)

Road Trip Down South!

När vi kom tillbaks från Brisbane från Nya Zealand tog vi oss först till vår bas, våra kompisars hus i Paddington där vi har våra tunga resväskor undanstoppade i deras garderob medan vi reser lätt. Planen var att vi skulle åka upp till strandstaden Agnes Water där vi redan hade betalt för 4 nätters boende och en kajakpaddling med delfiner och sedan 2 nätter i Rainbow Beach innan vi bokat jeep och camping i 2 nätter på Fraser Island. Nu visade dock väderleken på regn och storm så det kändes helt plötsligt inte lika lockande att åka uppåt längs kusten. Vi hade öppna biljetter som är giltiga 10 månader till så vi började leka med tanken om vi skulle göra något annat av våra sista veckors semester. Vi kom på att vi lika gärna kunde åka ner till Sydney, så vi beslutade att tärningen skulle få fälla avgörandet. 1-3 Sydney och 4-6 Agnes Water, det blev en 3 och Sydney. När vi väl bestämt oss för att åka ner till Sydney kom vi på att vi lika kunde passa på att åka till Melbourne när vi ändå hade en bil och skulle åka åt det hållet.

Vi började med att ta New England Hwy som är den motorvägen som går innåt landet ner mot Sydney och som passerar Blue Mountains strax innan Sydney, vilket var en sak vi ville se då de ska vara Australiens motsvarighet till Grand Canyon. Det blev en natt i bilen innan vi kom ner till Blue Mountains som verkligen är vackra, men med tanke på att vi kom direkt från Nya Zealand så var vi måttligt roade av fler utsikter och vandringar.

Efter ytterligare en natt i bilen i Blue Mountains åkte vi de sista 10 milen in till Sydney där vi bodde i 2 nätter i city vid St James Park, där mötte jag upp Madeleine som flyttade dit i Januari och så fördrev vi tiden mest med att gå runt i stan varvat med att sitta på uteserveringar och njuta av sommarvädret. Sista dagen åkte vi till stranden i Manley vilket är mitt nya favoritställe i Sydney. Jag var måttligt imponerad av Sydney förra gången jag var har, men då var det regnigt vårväder och denna gång var det sommar och sol. Sista dagen på stranden i Manley var helt fantastisk och då kände jag för första gången att jag skulle kunna vilja bo i Sydney.

Close up on penguins!

Den sista saken vi verkligen ville göra innan vi var tvungna att lämna Nya Zealand var att se pingvinerna i Oamaru. Där finns det två pingvinkolonier, blåa pingviner som det finns tusentals av och som man kan se vandra runt i staden om kvällarna när de kommer upp från havet för att mata sina små bebisar. Många bon ligger i den gamla staden intill hamnen, där de bor i alla små vrår som de kan hitta i husens källargluggar. Den andra pingvinkolonin i Oamaru är Yellow-eyed penguins och som är mycket sällsynta i hela världen och Oamarus koloni är relativt stor även om det bara finns 17 stycken av dem. Vi bodde i en villa som gjorts om till ett slags backpackers ställe fast kvinnan som drev det fortfarande bodde i huset. Hon var mycket hjälpsam och körde runt mig och Tessie i staden vid skymningen och visa oss de bästa ställena och tiderna för att se pingvinerna på nära håll.

Vi började med den att åka till den gula kolonin, när Agra visade oss runt var det smockfullt med turister vid kolonin, men hon berättade att pingvinerna går upp senare och senare för att undvika turisterna som flockas på klipporna vid skymningen så vi åkte inte dit förrän de flesta åkt och det dröjde inte länge innan vi såg 3 av de totalt 17 pingvinerna någon meter från gångstigen där vi gick. Föräldrarna stod där och matade sin lilla bebis och det var verkligen ett häftigt tillfälle att se sin första pingvin ute i naturen, tyvärr har jag inga toppen foton då jag ville undvika blixt i respekt för de små pingvinerna som säkert ändå får sin beskärda del av kamerablixtrar.

Efter de gula pingvinerna åkte vi tillbaka in mot staden och hamnkvarteren för att se de blåa pingvinerna som rör sig uppåt land något senare än de gula. Vi satt först och lurade i bilen ett tag innan, men det dröjde inte länge innan vi såg de första pingvinerna gå på sitt lustiga sätt upp från vattnet. Vid midnatt satt vi helt stilla på piren, så stilla att pingvinerna bara gick några meter ifrån oss där vi satt andaktigt. Om ni åker till Nya Zealand måste ni definitivt ta er till Oamaru och titta på denna märkliga fågel som vobblar omkring i hamnen om nätterna, helt fantastiskt!

Chillin' in Queenstown

Efter Milford Sounds kände vi alla för att slippa sitta i bilen på ett tag så vi åkte till Queenstown för att ta det lugnt i några dagar. Queenstown ligger vackert beläget vid en sjö och det är en ganska liten stad om man ser till antalet invånare, men eftersom det är så populär bland turister finns det massor med affärer och restauranger så den känns verkligen mycket större. Det blev en hel del shopping, kaffe sippande och några filmer på bio, och jag fick äntligen se Invictus som jag tjatat om så fort vi varit i närheten av en bio. 

Efter några dagar i Queenstown blev vi dock sugna på bilutflykter igen, så vi tog bilen norrut längs med sjön till Glenorchy, där vägen slutar där sjön slutar. Det är ingen metropol precis, 2 caféer och gissningsvis färre än 100 invånare, men det är ett sjukt vackert ställe och där en hel del klipp i Sagan om Ringen är filmade. Vattnet i sjön är glacialt smältvatten så vattnet är helt klarblått så jag kunde inte riktigt motstå att ta mitt första dopp i Nya Zeeland. Det kändes som att bada i Sverige, när man hoppar och känner kylan och när man kommer upp till ytan igen tar det minst 3 sekunder innan man får fram en stavelse, men det var verkligen underbart och en sak som jag saknar med Sverige.

Tessie (som vanligtvis är en badkruka) hoppade tillslut i efter lite övertalning och ett löfte om 10min massage, något hon inte ångrade.

Cruising Milford Sounds!

Om glaciärerna var en sak som vi verkligen sett fram emot var fjordarna vid Milford Sounds en annan sak som vi verkligen sett fram emot. Det är lite kul att det heter just Milford Sounds, för att egentligen borde det heta Milford Fjords men när James Cook seglade förbi här på slutet av 1700-talet visste man inte så mycket om geologi och antog därför att de djupa dalgångarna mellan de branta spetsiga bergen som karaktäriserar området var bildade genom erosion av floder och inte glaciärer som är fallet, därav Sounds istället för Fjords. Okej, nu är det nog med geologi kuriosa för detta inlägg…=)

Vi körde i stort sett direkt från Franz Josef direkt till Milford Sounds. På vägen dit stannade vi dock på några sjysta platser, första stoppet var vid Lake Matheson  vid Fox Glacier som mest är känt för att om man går runt sjön så kan man komma till ett ställe där man kan ta ett foto av bergens spegelsiluett i sjön (se bilden nedan).

Det blev ett middagsstopp i Queenstown för den bästa fish’n’chips som finns på denna jord med pilgrimsmusslor, blåmusslor, jätteräkor etc. innan vi körde längs surrealistiska landskap isolnedgången innan vi kom fram till Lake Manapouri där vi övernattade. Jag knäppte en bild av månen på morgonen som ni kan se nedan.

Vi fick rådet att ta dagens sista kryssning på Milford Sounds för att undvika de stora turistskarorna och flygplanen som surrar omkring. Vi fick även ett tips om en riktigt bra vandring upp för ett berg på vägen till Milford där det skulle ligga en glaciär sjö, vandringen skulle ta drygt 4 timmar och var visserligen avancerad och omarkerad, men det var inget som vi inte skulle kunna klara av. Det tog sin lilla tid att hitta stället där vi skulle vandra eftersom det inte var skyltat och efter ett tag började vi undra vad vi gett oss in på, vi kunde inte följa stigen vidare och fick börja klättra ganska höga och branta partier, vi hade lite svårt att förstå varför det skulle kallas för vandring när det var mer klättring, men när man gått några timmar vill man inte gärna vända tillbaka utan att ha nått målet. Vi kom i alla fall upp välbehållna till sjön och när vi tittade ner kunde vi se en annan väg på andra sidan det vattenfall som vi följt på vägen upp som inte var lika brant och vi förstod senare att vi helt missat stigen upp och ”off pistat” uppåt (kan man säga så?). Utsikten där uppe var i alla fall toppen och det kändes bra att få röra lite på sig.

Nåja, det här inlägget skulle ju handla om Milford Sounds och vi kom dit tillslut. Vi hoppade på en kryssning och åkte på fjordarna mellan de galet branta klipporna. Jag kan dock tillägga att nästan hela den södra ön har fantastiska landskap i stort sett överallt och jag kan verkligen förstå att Peter Jackson ville spela in Sagan om Ringen filmerna i Nya Zeeland. Därför kan jag också säga att man blir lite blasé efter några dagar i bilen och jag vet inte om Milford Sounds motsvarade de förväntningar som byggs upp när man åker drygt 10 timmar bil bara för att se fjordarna. Nåja, hur som helst var det en riktigt härlig upplevelse!

Climbing the Glaciers!

Efter att ha varit på den mest nordliga punkten på den södra ön bestämde vi oss för att åka ner till bergsmassiven söderut vid Mt Cook för att kolla på glaciärerna Fox och Franz Josef. Vi bokade en heldagsvandring på Fox Glacier, den är mindre än Franz Josef men fördelen med Fox är att det är mycket färre turister och att guiderna får gå vilken rutt de vill.

Vi kom först till Franz Josef som påminner om alperna. Vi kom dit på eftermiddagen och han med att ta oss till Franz Josefs terminal där den slutar. Franz Josef hör till den lilla skaran glaciärer som fortfarande avancerar. Följande morgon var det dags att gå upp tidigt för att fixa matsäck innan vi skulle köra de 25km till Fox för att för att styra upp all utrustning innan vi skulle påbörja glaciärvandringen. Vi fick låna kängor, isdubbar och alla kläder som vi skulle behöva för att hålla oss varma en dag uppe på Fox Glacier. Vandringen började med en dryg timmes vandring upp för berget till stället där vi skulle kunna bestiga glaciären, det ser kanske inte ut så på bilderna men glaciären är ca 80-120m tjock.

Vi hade lite varierande väder, på morgonen kom det någon skur innan vi kom fram till glaciären men sedan hade vi uppehåll och runt lunch sprack det upp och solen kom fram. Jag har ju läst en hel del om glaciärer på universitetet, men det här var den första gången sen jag var liten och besökte Svartisen i Norge som jag var på en glaciär, så det var kul att kunna se hur det man lär sig i teorin ser ut och fungerar i praktiken. Efter drygt 7 timmars hoppande, klättrande och vandrande på glaciären återvände vi rätt så möra tillbaka till Franz Josef.

Här ser ni pappa löpa berzerk med isyxan.