Happi Nu 2010!

Tiden har verkligen gått fort! Jag kan knappt fatta att det redan är nyår, kanske är det för att det inte känns som om det har varit jul ännu. Det är dags att lägga 00-talet (säger man så?) till handlingarna och välkomna 10-talet, snart kommer man väl att anses vara en gamling bara för att man kan säga att man minns det gamla goda 1900-talet. Hur som helst vill jag önska er alla ett gott nytt år!

Vi firade nyår på stranden i Gold Coast hos några vänner till dem som vi bor hos här i Brisbane. Det blev mitt första nyårsfirande utan kyla, vilket känndes bra som omväxling. Skriv gärna i kommentarsfältet nedan vad ni gjorde på nyår!

Gott nytt år!

Christmas on the Vulcano

Efter några dagars slappande på Erakor var det äntligen dags för det som vi egentligen gått och väntat på andaktigt sedan vi landade i Vanuatu, nämligen resan till Tanna och vulkanen Mt Yasur. Vi tog ett ännu mindre plan än inrikesplanet på Fiji över till Tanna. Där vi möttes upp av Carl som sa att vi hade en två timmars skumpig bilfärd tvärsöver ön med hans jeep framför oss innan vi skulle komma fram till vårt boende på Rocky Island. Bilfärden var helt otrolig, där vi passerade små kustom byar där folk lever som de alltid har gjort (läs hedniska människor som ännu inte kristnats =), den gröna djungeln och fantastiska vyer över landskapet när vi åkte över bergen, men inte minst en första glimt av Mt Yasur som vi fick se från nära håll då vägen gick över vulkanen.

Vi hade bestämt oss för att leva budget på Rocky Island så vi hade frågat om det gick att laga egen mat och tog med 16 paket nudlar, chili, jordnötssmör, kex och kakor så det var väl inte direkt julmat som vi hade bunkrat upp med. Frukost ingick i alla fall vilket erbjöd lite variation i kosten, vi fick bland annat prova på det berömda Tanna kaffet som odlas här. Vi bodde bara några minuters promenad från Resolution Bay, dit James Cook anlänt då han först upptäckte Tanna och Vanuatu i slutet av 1700-talet.

På julafton var det så äntligen för att göra turen upp till vulkanen, vi hoppade in i bilen vid femtiden på eftermiddagen så att vi skulle komma dit precis lagom till solnedgången. När vi kom fram kunde man redan från foten av Mt Yasurs krater höra det dova dånet från den kokande magman som med jämna mellanrum utlöstes i större explosioner då trycket blivit för högt. Det tog bara några minuters klättring bland aska och stenar som slungas ut från vulkanen på vildare dagar än denna innan vi kom upp till krater kanten och kunde ur röken se den kokande magman när vi tittad kraterns mitt. Det var helt fantastiskt, man kunde röra sig helt fritt runt kratern och se det hela från alla möjliga vinklar. Det kom ganska kraftiga utbrott med några minuters mellanrum då man verkligen inser kraften i magman som sprutas upp i luften och bildar någon som närmast kan liknas med ett glödande fyrverkeri. Det går inte riktigt att fånga det på film, men jag har i alla fall försökt att klippa ihop en liten snutt från vår tripp upp på vulkanen.

På juldagen hade vi bokat ridning tillsammans med vår franska vän Nancy som också tillbringade julen på Tanna, då hon jobbar för Röda Korset i Vanuatu med naturkatastrof planering och just med vulkaner som specialitet. Det blev en ganska kort två timmars ritt längs med en stig uppför och nedför ett berg. Trots den korta ritten kände vi oss alla ganska stela följande morgon då vi gick upp redan klockan 04.30 för att ta morgonflyget tillbaks till Port Vila för att kunna ta eftermiddags flyget till Brisbane.

Exploring Vanuatu

Vi anlände till Port Vila som är huvudstaden i Vanuatu. Britterna och fransoserna hade Vanuatu som en gemensam koloni fram till och med 1980 då de blev själständiga, vilket märks då många gator och byggnader har ett franskt och/eller ett brittiskt namn. De första 4 nätterna bodde vi i Port Vila och försökte leva så billigt som möjligt då allt tvärtemot vad vår lonely planet hade sagt var dyrare jämfört med Fiji. Därför började vi nu med att för första gången på vår resa att laga mat själva, vilket var en rätt skön omväxling särskilt som den inslagen av den franska matkulturen gjorde det lätt att hitta god mat i affären (läs baguetter).

Här firade vi min första födelsedag i exil med pasta, vin och utomhusbio på storduk nere vid kajen. Annars gjorde vi några utflykter runt om staden, men den mesta tiden gick åt till att styra upp vår resa till de mindre öarna Pele och Nguna som ligger norr om Efate där Port Vila ligger samt att boka flyg och boende till Tanna dit vi ville åka för att bestiga Mt Yasur som är den aktiva vulkan i världen som är lättast att få komma riktigt nära.

Efter en hel del fixande fick vi till slut tag på flyg till Tanna 23-26 december, vilket inte var det lättaste då de flesta flygen var utsålda runt julen. Vi lyckades också ordna så att vi kunde ta oss till Nguna, vilket inte är det enklaste då det inte finns någon vanlig lokaltrafik på ön och några mils taxiresa kostar skjortan. Om man vill ta sig kortare sträckor på lokalbefolkningens vis vinkar man när bilar med B på nummerplåten åker förbi (B som i bus) och ska man försöka ta sig längre sträckor får man försöka hitta bilar med PT på nummerskylten (PT som i Public Transport).

Den femte dagen hoppade vi upp på flaket på en lastbil med PT på nummerplåten i riktning mot Emu där vi skulle bli hämtade med en båt för vidare färd mot Nguna. På Nguna skulle vi bo i en bungalow vid stranden i utkanten av en by. Här var tempot rätt lugnt under de tre dagrarna som vi stannade, det blev lite läsning, snorkling, trekking upp för en utsläckt vulkan och en hel del kortspelande. Den andra dagen fick vi också sällskap av ett par från Melbourne som bodde i en av de tre bungalows som var utspridda över byn, så vi lyckades välbehövligt utöka vår repertoar med några nya kortspel. Det var mango säsong och jag har nog aldrig varken sett eller ätit så många mangos i hela mitt liv.

Efter Nguna åkte vi tillbaka mot Port Vila men nu bodde vi på den lilla ön Erakor som är en resort och som ligger i utkanten av staden. Det kändes som natt och dag när vi bytte stormkök och ficklampor mot kök och el på en lyxig resort. Det bästa med Erakor är att man fick låna kayaker, segelbåtar samt snorkelutrustning gratis och just snorklingen var extra roligt nu när vi skaffat oss en undervattenskamera.

Crossing the Meridian

Vi lämnade Malou och Jamie i Savusavu och tog en tidig buss till Buca Bay där folk hade sagt att det fanns en färja over till Taveuni som gick dagligen. Folk på Fiji är otroligt vänliga och gästfri, exempelvis blev vi inbjudna till ett Hindubröllop av Meresh som hade en indisk restaurang intill vårt boende i Savusavu. Hur som helst satt en familj bredvid oss på bussen som var på väg hem till Taveuni efter att ha varit på begravning i Savusavu. De bjöd in oss till att bo hos dem och vi sa ja. När vi väl kom fram till Buca Bay efter några timmars skumpig bussresa visade det sig att det inte var en stor färja utan flera små båtar som skulle ta oss over till Taveuni. Vi hoppade på båten och till en början gick färden över till Taveuni ganska smärtfritt men när vi kommit ut från viken så var sjön hög och folk började må illa och det dröjde inte länge innan några började kräkas. Stämningen var inte direkt på topp, men så plötsligt såg vi ett gäng med Spinner Dolphins som kom hoppandes över vågorna på väg mot båten. En av de sakerna som jag och Tessie hade hoppats på att göra men som inte gick att ordna på Vanua Levu var just att åka till den här viken och se och bada med delfiner, så vi blev riktigt exalterade och glömde allt om sjögång när vi kollade på delfinerna när dom följde båten mot Taveuni.

När vi väl kom till Taveuni följde vi med Carolina, Cecilia, Flavia, Sarah och Peter till deras hus i Somosomo där vi kunde installera oss innan vi följde med dem till deras bondgård en bit upp för bergsluttningen ovanför deras hus i staden. Taveuni har nog det grönaste landskapet jag någonsin sett och föga förvånande avlöser skurarna varandra med jämna mellanrum, vi kunde säkert se en regnbåge i timmen där vi satt och tittade ut från deras stuga. Det blev många fika pauser under eftermiddagen där vi fick smaka på det mesta som de odlade i trädgården. Middagen blev vår första riktiga Fiji-måltid (vi hade ätit Fijiansk mat på Yasawas tidigare men det här var något annat), så vi fick prova bland annat smaka på Taro och Kassava som man äter mycket på Fiji. Betyget blir helt ok, men jag kan förstå varför det inte har blivit någon export succé där hemma.=)

När vi kom till Taveuni så krossade vi meridianen som också markerar datumgränsen, det fanns en röd markering en bit söderut om Somosomo där vi bodde och som vi tänkte kolla på eller som lonely planet uttryckte det ”if you are easily amused, you can jump between dates for a while” och det lät ju kul tänkte vi. Men på vägen finns också naturliga water slides i bergen som vi gick till tillsammans med Peter, Flavia, Sarah och Cecila som vi bodde hos. Eftersom det hade regnat mycket på Taveuni så var det bra dag i vattenrutschbanan och efter några åk så drog vi dyblöta hemåt igen och skippade meridianen eftersom vi ändå hade passerat den.

På eftermiddagen tackade vi för oss och drog vidare till Qamea som är en ö utanför Taveuni där en Nya Zeeländare hade byggt upp en liten surf resort på en ganska avlägsen ö. Det var ett grymt härligt ställe som kan rekommenderas varmt och där provade vi också cava för första och andra gången! Efter två nätter på Qamea åkte vi tillbaka till Taveuni och åkte till ändstationen med den lokala bussen till en by som hette Lavena. Där trekkade vi till några vattenfall och dagen efter fyllde vi kvoten med vattenfall då vi åkte till Buma där vi trekkade till ytterligare två vattenfall. För att spara tid och slippa en 24 timmars båtfärd tillbaks till Suva på den gamla skorven Sofie lyxade vi lite och tog ett flyg från Matei till Suva i ett litet propellerplan, vilket var riktigt häftigt när man flög över reven och det klarblåa vattnet.

Tillbaka i Suva njöt vi av storstads faciliteter som internet och bio, vi gick på två en ganska kass Hollywood film ”Armoured” och en rätt underhållande och crayzy Bollywood film ”De Dana Dan”. När vi kom in på Bollywood filmen undrade vi först vad vi hade löst biljetter till för de talade bara Hindu de första 5 minuterna utan subtitles, men resten av filmen talade de för det mesta engelska vilket gjorde att man hängde med rätt bra. Vi passade också på att fördjupa våra kunskaper om kannibalism, kanotbyggen och missionärer när vi besökte Fiji Museet i Suva. Efter två nätter i Suva var det dags att återvända till Nadi och lämna Fiji efter 3 underbara veckor för att ta flyget vidare till Port Vila i Vanuatu.

Big Boats and Big Islands

När vi kom tillbaks från paradisöarna i Yasawas så var vi alla sugna på lite mindre slappande på stranden och lite mer äventyr så vi åkte först till Suva som är huvudstaden och även den största staden i hela Stilla Havet. Vi hoppade på den lokala bussen för en fyra timmars färd till Suva i hopp om att kunna hoppa på en färja som skulle ta oss till Savusavu som ligger på Vanua Levu som är den största ön på Fiji. När vi väl kom dit blev det en hel del spring för att hitta en färja och samtidigt se till att Jamie och Malou kunde få flyg tillbaka till Nadi i tid för deras Nya Zeelands flyg. Allt gick vägen och vi gick ombord på Sofie vid 15-tiden med vetskapen om att vi hade drygt 18-timmar framför oss innan vi skulle vara framme i Savusavu. 

Färjan var väl ungefär som man förväntat sig, ett stort, sunkigt och ganska gammalt fartyg som kändes mer som en flyktingfärja med tanke på att det var en bilfärja som tog ca 500 passagerare där hälften fick övernatta ute på däck (dock inte vi) och de säkert inte hade livbåtar till mer än en tredjedel av passagerarna. Men vi kom i alla fall fram och det var inte förrän efteråt som vi fick höra att Sofie inte är det bästa fartyget, efter att hon sjönk i Grekland ville de inte ha henne och hon kom istället till Fiji där hon tydligen också redan har hunnit sjunka en gång.

Framme i Savusavu bodde vi på ett riktigt trevligt ställe, Eleonoras Guesthouse som låg väg i väg med en indisk restaurang där vi åt många goda curry's. Första dagen blev det snorkling och dag två hyrde vi en jeep och körde runt på ön, vårt första mål var Lambasa som är en gammal industristad där en stor del av Fijis socker produceras. När man kommer dit känns det som om man lämnar Fiji för en stund för att komma till Indien, det bor nämligen i stort sett bara indier som ursprungligen togs dit av britterna för att arbeta på sockerplantagen då Fiji fortfarande var en del av the Common Wealth. Innan jag åkte till Fiji tänkte jag mig mest små Robinson öar med vita stränder, men Fiji har väldigt mycket regnskog och en hel del höga berg också.

Eftersom Jamie och Malou hade en vecka mindre en oss på Fiji, fick vi säga förväl i Savusavu när vi åkte vidare till Taveuni som ligger öster om Vanua Levu och som är kanske den bördigaste ön i Fiji och som också är världsberömt för sin dykning.

Island hopping on Fiji

Det kan vara lite svårt att summera saker i efterskott men jag ska göra ett försök. Vi landade i Nadi där vi mötte upp Jamie och Malou på flygplatesen i Nadi innan vi tog oss till vårt ställe där vi skulle övernatta i väntan på att ta båten ut till Yasawa öarna följande morgon. Romen flödade så till den grad att Tessie glömde bort att hon egenligen hade tänkt spara min födelsedags present så jag fick den sådär 3 veckor i förskott. Vilket jag var överlycklig för eftersom jag och Jamie kunde göra varsin eld med våra flint sticks, tyvärr blev lyckan kortvarid då jag glömde kvar min kniv när jag rätt så sliten försökte packa dagen efter. Tessie då? Hon var fortfarande full... =)

Färjan till vårt första stopp Sunrise på Nanuya Lailai tog ca 4,5 timmar efter vår lunch gick vi till Blue Lagoon för att snorkla, höjdpunkten var väl när vi såg en white-black banded seasnake. Dagen därpå gick jag och Jamie upp i gryningen för att fånga några fiskar till lunch. Vi var ute i några timmar och lyckades faktiskt fånga varsin Makrill innan det var dags för återvända för att äta frukost innan vi skulle åka till några grottor på ön intill. Det var ett stort grottsystem som vi utforskade genom att klättra och simma. Efter att ha svullat i oss våra stora Makrillar till lunch bestämde vi oss för att åka till nästa ö, Naviti, där v tänkte bo på White Sandy Beach. Här stannade vi en natt och här blev en hel del snorkling också. Närsta stopp blev Waya som är en helt otrolig ö som vid vår resort satt ihop med ön Waya Lailai via en liten sandstrand som sticker upp ur vattnet när tidvattnet är lågt. Här gjorde vi en del snorkling och trekking på båda öarna innan vi tog färjan följande dag till Waya Lailai. Det här stället var nog allas favorit ställe och Jamie njöt verkligen av att slippa vitkålen som serverats i de flesta måltiderna på de tidigare resorterna.

På Waya Lai Lai hade dom en liten dive shop och de hade också shark feeding dyk som vi var sugna på att göra. Varken jag eller Tessie har dykt de senaste två åren så vi kände oss lite ringrostiga och gjorde ett refreshment dyk på morgonen innan hajdyket för att friska upp våra kunskaper. Nu visade det sig att det blev ett vanligt dyk där vår instruktör vände sig om 3 ggr för att kolla att vi var okej medan han simmade runt och plockade upp musslor, sjögurkor och annat som vi såg. Nu gick det ganska bra i alla fall och hajdyket var riktigt roligt. Vi matade white tip reef sharks som är relativt små hajar, men vi kom riktigt nära och en haj stötte till och med till mig när jag var i vägen för maten. Följande morgon ställde vi klockan på 05.00 för att gå upp till toppen på ön och kolla på soluppgången, vilket var riktigt häftigt även om det var lite molnigt.

Den sista natten på vårt veckopass på Yasawas spenderade vi på pytte ön South Sea som man kunde gå runt på mindre än 3 min. Här var det riktigt bra snorkling, jag såg bland annat en reef shark, lion fish och en harlekin. Annars är det bästa med South Sea att dom har kayaker, mini u-båtar, katamaraner m.m. som man får använda gratis så tiden gick ganska fort även om ön var liten.

Meri Krismas!

Jaha då var man tillbaka från öhoppandet i Fiji och Vanuatu. Jag såg att det var 5 veckor sedan som jag uppdaterade bloggen sist, men tiden går rätt fort när man är på resande fot och internet finns inte direkt överallt. Jag hoppas att alla har haft en god jul och att det nya året blir ännu bättre än det förra, eller som man säger på Bislama - Meri Krismas n a Hapi Nu Yea! Jag talar numera förresten flytande Bislama för er som undrar! =)

Igår kom vi tillbaks till Brisbane, vilket börjar kännas mer och mer som "hemma". Just nu bor vi i Sarah och Michaels hus i några dagar som vi har alldeles för oss själva medan dom är bortresta över julen. Grymt skönt att bara kunna tömma väskorna utan att behöva bekymra sig om att behöva försöka klämma in allt i väskan igen. Vi firade vår återkomst till civilisationen med att trycka i oss äppelkaka med vaniljsås både till middag och frukost, mums! Det har ju inte varit en direkt vit jul som man är van med så det känns som om att det här med jul skulle ha gått förbi oss fullständigt om det inte vore för att folk har önskat oss "Meri Krismas" och att vi åt "julmat", även om jag inte vanligtvis förknippar köttgryta, taro, sötpotatis, ris och gurka med jul... Julafton spenderade vi förresten uppe på toppen av en vulkan. Tomten kom i alla fall (om än några dagar för tidigt) med en undervattenskamera! =)

Nästa projekt är att köpa en bil så att vi kan bila upp till Cape Tribulation efter nyår för att sedan ta oss ned igen längs östkusten till Brisbane innan vi flyger till Nya Zeeland den 24:e januari. Tänkte göra ett försök på att författa en kortare resedagbok för er som är nyfikna på våra äventyr i Fiji och Vanuatu. To be continued...

Meri Krismas n a Hapi Nu Yea!

PS. Tack för alla gratulationer på födelsedagen!